Inspirationen till boken fick jag för några år sedan. Då surrade jag, precis som Gabriella, runt i tillvaron och försökte sköta jobb, hem, barn och hus – och när min 92-årige farfar vägrade flytta från huset han bodde i, och inte heller släppte hemtjänsten över tröskeln, snurrade jag in honom i mitt ekorrhjul. När farfar dog, dog även en bit av mig. Men det som föddes var idén till Bidrottningen. Jag hoppas att Gabriellas inre resa kan ge läsarna möjlighet att reflektera över sin egen tillvaro och vad vi kan lära oss av bin.

Idén föddes ur en tanke som aldrig riktigt släppt taget. Tänk om min mamma, som dog när jag var arton, en dag bara dök upp igen – men inte som den mamma jag minns, utan som någon jag knappt känner igen? 

Jag ville också skriva om hur vi formas av det vi tror är sant och
utforska vad som händer när det förflutna inte längre låter sig begravas. Och så ville jag skriva om en kvinna som alltid stått lite vid sidan av, men som kanske har mer kraft än hon själv anar. Det är där titeln kommer in. Vem spelar egentligen huvudrollen i våra liv?

Bidrottningen berör teman som ofrivillig förändring, hållbarhet och ”hot vi inte ser”, teman jag tycker varit väldigt spännande att utforska. Bidrottningen är också en tankeväckare, och en sorts hyllning till alla, fortfarande främst kvinnor, som surrar omkring utan att göra så mycket väsen av sig. De som upprätthåller familjer och samhällen utan att någon egentligen reflekterar över deras idoga arbete. Här kan vi dra en parallell med bina som är oerhört viktiga för ekobalansen.

Biroller handlar om förlåtelse, manipulation och familjehemligheter och om att hitta tillbaka till huvudrollen i sitt liv och våga tro på kärlek, fast man aldrig fick någon som barn.

Att skriva om mänskliga och vardagliga situationer som jag tror många kan relatera till, och sammanfläta dem med något extraordinärt. 

Jag tror att vi är många som har lite av Gabriella i oss, så även jag. Farfar Bill är inspirerad av min egen farfar, så är det. Debora, Tobias, Sabina och alla de andra är fiktiva. Men visst hämtar jag inspiration från människor jag möter ... 

Inte psykosen. Där intervjuade jag en psykiatriker och en person som upplevt en liknande psykos som Gabriella får. Denne person beskrev upplevelsen som fascinerande och cool, hen var inte rädd utan kände sig fokuserad och jättesmart. 
 
Men precis som Gabriella så har jag tinnitus. Ett ihållande tjut, låter som det där pipet på testbilden på teve, om någon minns. Går aldrig över, det piper ihållande 24/7. Och jag har varit sjuk av stress.

Hur blev du frisk?
Jag rehabiliterades på heltid i 16 veckor, av ett team bestående av läkare, psykolog, fysioterapeut och arbetsterapeut. Tack och lov att jag så fin hjälp. Idag är jag frisk.